För en tid sedan startade Östra regionen inom Folkets Hus och Parker ett projekt kallat Öppet hus. Tanken är att under ett år jobba för att öppna upp för människor i närområdet, så att alla inser att de är välkomna med idéer och inspel till ny, spännande verksamhet.

Adnan Bozkurt har fått uppdraget att leda projektet.
– Jag ska hjälpa två hus och en park under ett år.

Det handlar om Ölsta Folkets Hus och Park i Färentuna, Ekerö, Rinkeby Folkets Hus samt Årsta Folkets Hus. Alla tre ligger i Stockholm, men förutsättningarna är helt olika, liksom utmaningarna och möjligheterna.
– Det finns inte en lösning som passar alla. Framför allt gäller det att tänka förutsättningslöst.

En central fråga är att hitta till de eldsjälar som ännu inte hittat fram till huset.
– Det är projektets stora fråga egentligen, det övergripande syftet. Det finns säkert tusen olika sätt att göra det på, det gäller att inte låsa sig eller vara fyrkantig.

Han är glad att projektet pågår så pass länge som ett år.
– Då hinner man både planera, genomföra och följa upp större arrangemang.

Den största utmaningen tror han blir att sålla fram exakt vad som är viktigast att göra under den här tiden. Målet är att människor omkring husen och parkerna ska märka att något är annorlunda, att något hänt under den här tiden. Adnan hoppas tillsammans med de andra kunna visa och motivera hur dessa tre mötesplatser kan bidra till verksamhet som människor omkring håller på med. Målet är det om ett år pågår aktiviteter inom husen och i parken, med människor som i dag inte har hittat dit.

Adnan Bozkurt har länge arbetat inom ABF, både med att arrangera föreläsningar och kulturprogram och med administration och stöd till föreningar.

– Jag har jobbat med allt från själva tänkandet till att bära stolar. Inget är mig främmande, säger han.

Samlingslokaler och andra mötesplatser där människor kan träffas utifrån intressen, viljan att förändra eller bara ha roligt tillsammans, det är något som behövs. Kring detta samarbetar Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar och Bygdegårdarnas Riksförbund. Bland annat har man gemensamt producerat tidningen 2700 mötesplatser, som beskriver den fantastiska verksamhet som sker över hela Sverige.

Många gånger är kommunalt stöd avgörande för möjligheten att anordna möten och verksamhet. Därför har de tre organisationerna medverkat på kommundagar och partikongresser under våren, där tidningen på olika sätt delats ut. Kristdemokraterna, Centern, Folkpartiet och Moderaterna har tidigare fått besök, i förra veckan var det Socialdemokraternas tur.

Mikael Sandberg från Folkets Hus och Parker, Catrin Wolgner från Bygdegårdarnas Riksförbund och Olle Häggström från Våra Gårdar (se bilden) gjorde gemensam sak i en monter på Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Satsa på mötesplatser är det gemensamma budskapet.Många ombud och besökare stannade till och pratade om behovet av mötesplatser för såväl gammal som ung.

I dag kom nyheten att SF Bio och Finnkino slås ihop. Sammanslagningen skapar en ny koncern som kommer att ägas till 60 procent av Ratos och till 40 procent av Bonnier. Affären ökar ägarkoncentrationen på den nordiska biografmarknaden än mer.
Koncernen får verksamhet i Sverige, Finland, Norge, Estland, Lettland och Litauen. Den kommer att drivas vidare under de befintliga bolagsnamnen, enligt ett pressmeddelande från Bonnier och Ratos.
SF Bio och Finnkino dominerar redan i dagsläget sina respektive marknader. Finnkino är Finlands största biografkedja med 18 biografer i 10 städer och har även verksamhet i Estland, Lettland och Litauen.
Folkets Hus och Parkers kulturchef Gunno Sandberg kommenterar affären och dess konsekvenser på sin blogg. (http://gunnosandahl.wordpress.com/2013/03/18/en-nordisk-gigant/
Nyligen bildades Riksföreningen Biograferna, en ideell intresseförening för landets mindre och medelstora biografägare. Läs mer här. http://www.fhp.nu/Hem/Nyheter/2013/Riksforeningen-BIOGRAFERNA-bildad-for-att-starka-mangfalden-pa-biografmarknaden/

I dag står det klart att Folkets Hus och Parkers vice styrelseordförande Ardalan Shekarabi också blir ledamot (S) i Sveriges riksdag.  Ardalan ersätter Maryam Yazdanfar som efter sju år i riksdagen avsagt sig sin plats.

– Det här var ingenting jag hade räknat med. Jag har fokuserat på det jag håller på med, säger Ardalan Shekarabi, som är doktorand i juridik och bland annat forskar om offentliga upphandlingar och andra välfärdsfrågor.

Han kommer att påbörja sitt uppdrag som riksdagsledamot den 15 april, men vet ännu inga andra praktiska detaljer som vilket utskott han kommer att tillhöra eller liknande. Han hoppas få nytta av sina kunskaper och erfarenheter oavsett vilket.

Kommer du att driva Folkets Hus och Parkers frågor i riksdagen nu?

– Självklart! Frågor om kulturens tillgänglighet, att mötesplatser för människor med olika bakgrund är centrala för demokratin – det borde alla jobba med, säger Ardalan Shekarabi.

 Foto: Socialdemokraterna

Vad händer med det offentliga rummet? Har vi slutat bygga samhället, för att i stället bygga hus utan tanke på människors gemensamma intressen? De frågorna står i centrum en februarikväll i ABF-huset i Stockholm.

Samtalet inleds av Bengt Göransson, tidigare ordförande i Folkets Hus.
– Det som fångade mig med den här boken är att man diskuterar hus som har en funktion, som del av ett samhälle, säger han.
I panelen ingår förutom författaren Barbro Larson och fotografen Eva Wernlid, som tillsammans gett ut boken Hus i folkets tjänst även arkitekturkritikern Eva Eriksson och Folkets Hus och Parkers kulturchef Gunno Sandahl.
Boken skildrar arkitekturhistoriskt intressanta offentliga byggnader från en tid av stark framtidstro, då de bästa arkitekterna, entreprenörerna, konstnärerna och formgivarna anlitades. Såväl Folkets Hus som skolor och stadshus finns med bland de byggnader som skildras.
Eva Wernlid visar bilder ur boken, bland annat från Hagfors stadshus. I plenisalen finns fin fondvägg med intarsia. När den började ramla ihop satte man upp plywoodskivor i stället.
– Då var det en driftig kvinna som lyckades få EU-pengar så att man kunde renovera, berättar Eva Wernlid.
– Den resa vi gjort visar hur mycket det individuella engagemanget påverkar husens fortlevnad. Det visar hur viktigt det är att ta fajten.
Eva Eriksson konstaterar att boken skildrar en svunnen epok, en del av folkhemsbygget.
– Det finns många lite sorgsna kommentarer, om hur det har förfallit. En sorgsenhet över att man inte tagit hand om, eller förstått värdet av, dessa byggnader, säger hon.
– Ja, men samtidigt har vi också sagt att de hus som faktiskt överlevt, och klarat sig bäst, är de som förmått förändra sig, och anpassa verksamheten till den värld vi lever i, säger Barbro Larson.
Gunno Sandahl har en högst personlig reflektion.
– Jag har med stort intresse läst boken. När jag kom till sidan 116, där det handlar om Örebro Folkets Hus, så står det så här: ”Exteriört gör huset inget djupt intryck med sin murriga lite slitna fasad. Baksidan pryds av ett anskrämligt nytillskott i form av en glasad hiss! Man undrar vem som gjort den prioriteringen…”
– Det var jag! fortsätter han med en förnöjd ton och skratten fyller Per-Albinsalen.
Han fortsätter med att förklara sina skäl. Det handlade om en tillgänglighetsanpassning.
– Och detta är något typiskt för många Folkets Hus. Frågor om hur vi ska anpassa oss till olika tiders krav.
Diskussionen involverar även åskådare och kommer att beröra såväl fresker som ramlar samman i byggnader som sålts till privatpersoner utan möjlighet att ta vara på husets värden, som de olika sätt på vilka offentliga byggnader kan öppnas upp och göras mer inbjudande för allmänheten.
– Samlingslokaler ska vara till för alla, konstaterar Barbro Larson.
– Det ska inte kosta pengar att vistas i det offentliga rummet. Alla ska ha tillträde.

Bildtext: Barbro Larson, Eva Eriksson och Gunno Sandahl, tre av fem medverkande i diskussionen om betydelsen av hus i folkets tjänst.
Text och foto: Ingela Hoatson

Styrelsen för Folkets Hus och Parker har utsett Calle Nathanson, kulturdirektör på Landstinget i Uppsala län, till ny vd för organisationen. Han tillträder den 1 juni.

– Det här känns fantastiskt. Folkets Hus och Parker är en spännande organisation, som genom sina mötesplatser i hela landet arbetar för att alla ska kunna ta del av möten, kultur och möjligheter, säger Calle Nathanson.

Genom sin satsning på bland annat digitalisering av biografer och livesändning av opera och andra evenemang, har Folkets Hus och Parker gått i frontlinjen för att alla ska ha rätt att ta del av kultur – var man än bor. Med över 600 Folkets Hus, folkparker och festivaler runt omkring i landet som medlemmar, är rörelsen en viktig samhälls- och kulturbärare.

– Jag ser många utvecklingsområden och möjligheter – inte minst när det gäller samverkan med kommuner, regioner och andra aktörer, säger Calle Nathanson.

Calle Nathansons personliga nätverk och kompetens har stor bredd, där mångårig vana av förhandlingar och kontakter med departement och myndigheter på ett naturligt sätt blandas med uppdrag inom kultur och föreningsliv.

Bland hans förtroendeuppdrag märks exempelvis att han är ordförande för Tensta Konsthall och vice ordförande för jazzklubben Fasching. Han bor i Stockholm, är gift och har tre döttrar.

– Jag är väldigt glad att Calle Nathanson har tackat ja till uppdraget att som verkställande direktör leda Folkets Hus och Parker. Vi är en folkrörelse mitt i samtiden, som samlar människor på våra mötesplatser över hela landet, säger Annika Nilsson.

– Med sin bakgrund, och med sitt breda kontaktnät, har han alla förutsättningar att på bästa sätt leda vår folkrörelse in i framtiden.

Tiden fram till den 1 juni är Mikael Sandberg tillförordnad vd för Folkets Hus och Parker.

Foto: Yvonne Ollman

Artisten Jason ”Timbuktu” Diakité har fått pris som Årets Lantis 2012 av tidningen Land. En del av uppmärksamheten går också till Folkets Hus i Gunnarsbyn, som ska få ett fungerande värmesystem tack vare Valvträskfestivalen, som Timbuktu var med om att genomföra.

– Eftersom staten och kommunen inte hjälper till i den utsträckning som förr så ville vi göra något med överskottet. Man kan göra fantastiska saker även i de minsta byarna. Att folk skulle åka 35 mil för att vara med på festivalen kunde vi inte drömma om, säger Timbuktu till Land.
Överskottet gick också till en bakugn i Valvträsks gamla skola. Gunnarsbyn och Valvträsk är grannbyar. Ett skäl till att skåningen Timbuktu kom att engagera sig i den här norrbottniska bygden är att hans flickvän Ronja Ljunghager kommer från Valvträsk.
Mogens Amstrup är ordförande i Gunnarsbyns Folkets Hus-förening och han är väldigt glad över Timbuktus utnämning.
– Det är jättekul! Absolut rätt person, han är mycket engagerad i glesbygdsfrågan. I samband med festivalen utnämnde vi honom till glesbygdsambassadör.
Han berättar att föreningen kämpat i flera år för att få råd att konvertera från direktverkande el till jordvärme i sitt stora hus. Tack vare pengarna från festivalen och ett löfte om ekonomiskt stöd från kommunen kunde man i december skicka in en ansökan till Boverket.
– Detta hade inte varit möjligt utan Jason. Det var hans eget förslag att vi skulle få hälften av överskottet, säger Mogens Amstrup.
– För oss som Folkets Hus-förening känns det här fantastiskt.
En annan glad nyhet är att Gunnarsbyns Folkets Hus räknar med att kunna digitalisera sin biograf under 2013.

Text: Ingela Hoatson
Foto: Svante Lodén

Rosengård. En stadsdel som många Malmöbor aldrig besökt. Stadsdelen som beskrivs som farlig och stökig i media. Men en stadsdel som enligt Beata Alberg har allt man kan önska, och där Folkets Hus är en viktig del av samhället.

Som en del av miljonprogrammet byggdes Rosengård upp under 1960- och 70-talen. Idag bor det över 23 500 människor i de sju delområdena. Hundraelva nationaliteter är representerade och femtiofem olika språk talas. Enligt Malmö kommun är rörligheten i området mycket hög, och befolkningen byts i princip ut vart femte år.
I ett sådant område finns ett stort behov av mötesplatser. Platser där nyinflyttade kan lära känna nya människor, där man kan få råd och stöd. Folkets Hus är en sådan plats, menar Beata Alberg.
– Vi har ett väldigt litet hus, det kan nog vara det minsta i Sverige i förhållande till antalet boende i området. Men vi är otroligt viktiga eftersom det nästan inte finns några andra allmänna mötesplatser i området.
Här samsas ungdomsverksamheter med seniorverksamheter, och det är inte ovanligt att unga killar som precis kommit till Sverige spelar schack med områdets svenska pensionärer.
– Det är ett väldigt bra sätt att mötas på, menar Beata Alberg.
Folkets hus i Rosengård har funnits sedan sjuttiotalet, men var på väg att försvinna helt för några år sedan. År 2009 lyckades en grupp kvinnor rädda verksamheten.
– Vi är många starka kvinnor i Rosengård, och det är tack vare kvinnorna som huset finns kvar. Man ville lägga ner det, berättar Beata Alberg.
Ett tag stod de utan lokal, men nu har huset även en fysisk plats. En plats där kvinnorna ofta står i centrum. Rishan Aregai är ordförande för husets styrelse.
– Vi firar alla högtider i huset, som jul och midsommar. Men den allra viktigaste högtiden är internationella kvinnodagen den åttonde mars. Då samlas 50-60 nationaliteter och firar ihop.
Frågan om hur Folkets Hus och Parker ska förvalta sina verksamheter i framtiden, för att inte tappa besökare och för att fortsätta vara den viktiga samlingsplats det så ofta är idag, diskuterades flitigt under föreningsstämman i Stockholm. Beata Alberg och Rishan Aregai menar att det är viktigt att våga möta verkligheten och bjuda in den till huset.
– Vår styrelse är väldigt blandad och vårt hus är mycket lättillgängligt. Det finns mycket engagemang, säger Beata Alberg.

Text och foto: Klara Börjeson

Arvsfonden har satt av 200 miljoner kronor till nybyggnad eller ombyggnad av lokaler som ger möjligheter för barn, unga eller personer med funktionsnedsättning. Stödet kan bara sökas av ideella föreningar.

Stödet fördelas över åren 2012-2014 och Arvsfonden ställer vissa grundkrav på projekten.

• Sökande förening måste redogöra för på vilket sätt projektidén är nyskapande och utvecklande.
• Minst en av Arvsfondens målgrupper – barn, ungdomar eller personer med funktionsnedsättning – måste medverka i hela projektet, från planering, till genomförande, till planen för fortsättningen.
• Sökande förening/organisation som beviljats stöd förbinder sig att använda lokalen eller anläggningen under minst 10 år för det ändamål som låg till grund för beslutet.

Läs mer om lokalstödet på Arvsfondens hemsida.

I förslagen från regeringens utredning om huliganism, lämnas öppningar för hur idrottsevenemang kan komma att slippa ta kostnader för extra polisinsatser. Något motsvarande för musikfestivalernas läge går dock inte att utläsa bland förslagen.

Det råder idag stora skillnader i bedömningen av hur stora delar av poliskostnaderna som ska bäras av arrangören vid olika typer av evenemang. Bland förslagen som presenterades härom dagen av Björn Eriksson, regeringens nationella samordnare mot huliganism, ljusnar situationen för många av de idrottsklubbar som idag sett kostnaderna skena iväg.

– Det är ett framsteg för idrottsrörelsen att vissa kommersiella idrottsevenemang skulle kunna slippa att betala poliskostnaderna. Jag hoppas att det banar väg även för oss inom musik-Sverige. Som det är nu finns det orimliga olikheter av vad polisen tar betalt för sin bevakning av olika musikevenemang. Det nya reglerna är skräddarsydda efter idrottens problem och kan knappast gälla oss, säger Joppe Pihlgren, festivalsamordnare på Folkets Hus och Parker i en kommentar till Dagens Nyheter.

Tiodubblad kostnad
Ovissheten har gjort att det idag i princip är polisen som avgör vilka festivaler som kan genomföras. I Luleå fick festivalarrangörerna finna sig i att se kostnaderna mer är tiodubblas för polisbevakningen. Från 60 000 kronor till 700 000 kronor.

–Det är godtyckligt och orimligt, säger Joppe Pihlgren.

Ännu värre gick det för dansfestivalen Majestiq i Norrköping förra året. När polisen begärde närmare en trekvarts miljon för sin insats, kastade arrangörerna in handduken. Festivalen ställdes in och ett par tusen köpta biljetter fick återbetalas. Detta resulterade i en JO-anmälan av polisen i Östergötland, bland annat med hänvisning till att andra festivaler fått betala betydligt lägre kostnader.

Foto: Aleksandr Kiriak | Dreamstime.com